Masugnsslagg
Slaggstenen är inte lik något annat material i vår byggnadstradition. Den är hård och spröd och går inte att forma i efterhand. Ytan kan vara som emalj eller glas, skifta i blå, gröna, grå eller andra nyanser samt innehålla de mest fantastiska strukturer. Den ena slaggstenen är inte den andra lik.
Järnet göts till tackjärn och var givetvis huvudprodukten. Men från mitten av 1700-talet tog man också vara på slaggen, som vanligen göts till rektangulära block i torrsandsformar eller på vissa bruk i i gjutjärnsformar. Detta så kallade slaggtegel gjordes som ett alternativt byggmaterial till timmer. Den närliggande skogen måste reserveras för hyttornas ständigt ökande behov av träkol.
Om du som besökare sänker blicken där du går kommer du att se slaggen eller i alla fall mindre bitar av den. I stort sett så är all mark i Olofsfors, speciellt runt hyttan, full av slagg som inte togs till vara under de första produktionsåren. I början av 1800-talet, när tekniken utvecklats i smältningsprocessen och därmed ökat temperaturen, kunde man börja gjuta byggnadsblock av slagg. De första byggnaderna uppfördes på och runt järnbruken, som här på Olofsfors bruk.
Slagg bildades ur malm, när den smältes för att utvinna järnet och blev efter genomförd smältprocess en biprodukt, slaggsten. I smältprocessen fyllde slaggen en mycket viktig funktion. Dess kemiska sammansättning avgjorde hur olika ämnen i malmen fördelade sig mellan metallen och slaggen. Detta var av avgörande betydelse för järnets kvalitet.
Ibland blandades olika malmsorter och ofta tillsattes slaggbildare som krossad kalk eller kvarts för att göra slaggen mer lättflytande.
Tidsperioden är från cirka sent 1700- till 1900-tal. Den slaggsten vi vanligen ser härrör från dessa ugnar och den tiden. Järnframställning och masugnstekniken är dock mycket äldre.
Idag är slaggstenen populär bland smyckestillverkare på grund av sin vackra färg. Eftersom de flesta slaggstenar göts i torrsandsformar i Olofsfors så är den mycket kompakt och stenhård. Det tar många dygn för en smyckestillverkare att slipa ned slaggen till en liten fin och slät sten som är lämplig att montera i en ring eller som berlock.
