Tvätta eller byka för hundra år sedan
Att tvätta var förr ett mycket mödosamt arbete och man tvättade därför inte så ofta. Det resulterade i att den smutsiga tvätten i regel sparades till två stortvättar om året, en på hösten och en på våren. . Att tvätta var vanligen ett kollektivt arbete där kvinnorna hjälptes åt. Ofta gick man samman vid storbyken och tog hjälp av döttrar, pigor och grannar
Den kunde ske på olika sätt men i regel skulle tvätten sorteras och blötläggas flera dagar i förväg. Att utföra sysslan vid vatten var naturligtvis det mest praktiska och om det var möjligt placerades därför tvättstugorna intill ett vattendrag, som här i Olofsfors eller en sjö för att undvika onödigt bärande. Särskilt sköljning och klappning av tvätt gjordes med fördel i anslutning till vatten, vid stranden, från en brygga eller i en isvak.
Det fanns två olika sätt att ta hand om stortvätten, antingen kunde tvätten ösas eller kokas. Vid ösning hälldes vatten över tvätten i många omgångar tills dess den var ren. Björkaska användes för tillverkning av såpa och lut och den kunde samlas in från gårdens eldstäder.
Det fanns två olika sätt att ta hand om stortvätten, antingen kunde tvätten ösas eller kokas. Vid ösning hälldes vatten över tvätten i många omgångar tills dess den var ren. Björkaska användes för tillverkning av såpa och lut och den kunde samlas in från gårdens eldstäder.
Efter blötläggning gnuggades tvätten för hand med såpa mot en räfflad tvättbräda. Tvätten skulle sedan packas i kar. En säck med björkaska låg underst och karet fylldes med kallt vatten som rann genom tvätten och asksäcken. Då lakades ämnen ur askan och luten man fick gjorde tvätten ren.
Samma vatten användes gång på gång och det värmdes mellan varje ösning så att luten blev allt starkare. Upp till 50 gånger kunde tvätten ösas innan den blev ren. Den fick sedan vila i karet över natten för att bli vit och fin. Kokning av tvätten undveks för att skona det ömtåliga linnet, men efterhand som bomullsvarorna blev vanligare började tvätten kokas. När hela processen var klar skulle tvätten sköljas, klappas, vridas och hängas på tork, antingen inomhus eller utomhus.
Inne i tvättstugan finns de båda karen kvar liksom den stora kitteln som användes för att värma vatten.
I mitten av 1800-talet så sköttes en del av arbetarnas tvätt i den övre dammen, vid bryggan, ovanför Manufaktursmedjans bro.
Under 1800-talet krävde smedens grova och hårt smutsade arbetskläder (ofta av linne eller ull) en mycket fysiskt krävande process, vanligtvis utförd av kvinnor under den veckovisa ”stortvätten”
I smedernas rättigheter ingick fähus samt foder för två kor. Skötseln var kvinnans ansvar. Likaså ansvarade kvinnan för sådd och skörd av familjens trädgårdsland. Till detta kom de dagsverken hon var skyldig att utföra.