Handelsboden - Bruksinfo
Köpman Harald Edlund f. 98 , från Gideå, en av brukets många handlare, började driva butiken 1926 och var dessutom ledareskribent i Västerbottens köpmannatidning sedan 1934.
Butiken drevs ända fram till och med 1989 då den lades ned.
Brukets handelsbod var en naturlig mötesplats.
Här fanns både mat, tobak och tillfälle till
trevliga samtal. Sommartid träffades man också
i korsningen utanför handelsboden.
Ekonomiskt system
De flesta bruksarbetarna fick lön efter gängse
taxa för dagsverken. Lönen gavs vanligtvis i
natura, som uttag i handelsboden. Smedernas
lönesystem var uppbyggt på ett helt annat sätt,
reglerat i hammarsmedsordningen. Av brukets
löneutbetalning skulle 1/3 utgöra gångbart
mynt och 2/3 i ”ostegrade” varor. Lön
utbetalades endast till smedsmästarna som
själva avlönade övriga arbetare i arbetslaget.
Skuld till bruket
Bruksledningen hade monopol på handeln.
Detta kunde medföra att man lockades att sätta
för höga priser. I handelsboden gjorde
bruksarbetarna uttag av varor som behövdes.
Vid årets slut gjordes sedan en årsavräkning.
Då ställdes inkomsterna från arbetet mot
uttagen i handelsboden. Det var vanligt att
bruksarbetarna kom i skuld till bruket.
Så länge skulden inte var reglerad kunde man
inte flytta, men det förekom att smeder rymde
eller att eftersökta smeder blev värvade till ett
annat bruk. I det senare fallet löste den nye
arbetsgivaren skulden och noterade den i
sin egen bokföring.
Goda förhållanden
För de som verkade på bruket ansåg man ändå att förhållandena var goda. Men vi ska också minnas att den bedömningen var från sent 1700-tal. Måttet på vad som ansågs vara goda förhållanden var inte desamma som idag. Hushållsekonomin stärktes av att de flesta hade ett litet jordbruk och en ko. Bruket tillhandahöll också fri bostad, fri vedeldning och gratis sjukvård.
Som åldring på bruket fick man behålla sin bostad mot enklare dagsverken. För änkorna byggde man 1839 ett ”Enkehus” nere vid Leduåns strand.