1831 startades en skola som organiserade undervisningen för järnbrukets barn.

Vid tiden för skolans uppstart 1831, fanns inget formellt skolhus vid Olofsfors bruk. Det första skolhuset var klart 1839. Nils Johan Sjögren anställdes 1835 som lärare vid Olofsfors bruksskola. Vid Sjögrens död 1839 började Per Nordström vid skolan. Dock hade inte Nordström någon formell lärarutbildning, så järnbrukets ägare betalade för Nordströms utbildning.
År 1843 öppnade Olofsfors bruk även en ambulerande skola som flyttade runt mellan gårdar och torp runt Olofsfors bruk och var till för de barn som hade för långt att gå till Olofsfors brukssamhälle. Bruket hade alltså från 1843 två skolor som de organiserade och bekostade, en fast och en ambulerade.

För Västerbotten and Ångermanlands skoldistrikt var E. A. Rosenius ansvarig för områdets inspektioner de första åren på 1860-talet. Rosenius var också brukspredikant och lärare vid Robertsfors bruk. 

I sin officiella rapport beskriver han att vid besöket den 23 oktober 1862 var 18 barn närvarande, fem pojkar och tretton flickor. Han skriver att de var i början av sin skoltid, men att samtliga hade övat både stavning och innanläsning i skolan. Han skriver att läraren ägde nit, drift och skicklighet. 1863 gjorde Rosenius åter ett besök, då var 34 pojkar och 32 flickor närvarande 14 elever arbetade med innanläsning, de övriga med skrivning eller räkning. Han skrev också att de barn som börjat skriva på papper hade ”[…]goda anlag och hade i mån av lärotiden gjort vackra framsteg”. Även påföljande folkskoleinspektör J. Widén som tog över området efter Rosenius död, berömde Olofsfors bruks skolan i sin rapport från 1864–1866.
Vid Olofsfors planerades ett nytt skolhus 1875, eftersom bruket med omnejd fått ökat barnantal, ritningarna till detta hus finns bevarade, även skolhuset i sig står kvar i Olofsfors.