Olofsfors Bruk » Hyttan / Masugnen

Hyttan / Masugnen

I december 1894 blåstes masugnen i Olofsfors för allra sista gången. 55 000 ton tackjärn hade tillverkats under 130 år. Den masugnsbyggnad vi ser idag uppfördes så sent som 1881. De sista hyttorna hade flera tekniska finesser som gjorde arbetet mindre påfrestande för de som jobbade där. En kraftfull vattenturbin drev bland annat malmhund, bokverk, blåsmaskin och hissen upp till masugnskransen. Malmhunden är den lilla vagn som går på räls från hyttbacken upp till rostugnens krans och som automatiskt tippade malmen ned i pipan. I rostugnen drevs vatten och giftiga ämnen ut ur malmen som av värmen dessutom blev mer lättkrossad. Den porösa malmen krossades i bokverket, malmkrossen, och fördes sedan med hiss upp till masugnens topp där rätt den av masmästaren blandas med rätt mängd kol och kalk innan den skyfflades ner i hettan. När malmen smälte frigjordes järnet. Slaggen, restprodukten, väger mindre än det flytande järnet och kunde därför tappas separat. På 1800-talet började man använda slagg som byggnadsmaterial. Genom att tappa ut den ännu ej härdade massan i formar kunde man göra slaggtegelstenar. Hyttan, ladugården, stångjärnshammaren är alla exempel på byggnader i Olofsfors uppförda av dessa. Den flytande järnmassan gjöts till det tackjärn som sedan skulle förädlas i smedjorna. Den första masugnen togs i bruk 1764, men kunde bara blåsas några veckor om året på grund av kolbristen. Det var inte förrän Pauli tagit över Olofsfors bruk 1783 som masugnsproduktionen kom igång ordentligt och mer än fördubblades. I hyttan arbetade masmästare, stegresare, hyttedräng, uppsättare, bokare och råstbrännare. Chef i hyttan var masmästaren. Det var han som ansvarade för och ledde arbetet. Det var även han som med sin egen lön i sin tur avlönade sina underordnade. Allt efter gällande förordningar. Liksom med smederna och kolarna hämtades män med kunskaper om masugnsdrift söderifrån. 1772 hette masmästaren Hindric Lögdström. När masugnen blåstes, det brukade inte röra sig om mer än några veckor åt gången på grund av den enorma kolåtgången, jobbade man i skift. Sin vila fick man i Labbit, ett litet rum i anslutning till hyttan.

sistablasningenhyttan

Sista blåsningen i Hyttan

Det stod dock inte helt stilla i hyttan efter sista blåsningen 1894. Ett litet elverk byggdes och den gamla vattenturbinen höll hela Olofsfors med elektricitet. Byggnaden blev lämnad åt sitt förfall. Under det tidiga 1900-talet tjänade masugnen som lekplats åt våghalsiga ungdomar, bland andra Torsten Molin, som berättar att de brukade ta sig ända högst upp i byggnaden för att där hålla på med kortspel. ”Det var nog riskabelt för att trappan var så tvär”.

Hyttanvykort

När Nils-Eric Ericsson och Stiftelsen Olofsfors bruksmuseum inledde upprustningen av bruksmiljön i början av 1980-talet var hyttan i ett bedrövligt skick. Taket hade kollapsat på flera ställen. Det var ett omfattande och kostsamt arbete att få masugnen i sitt nuvarande skick.

masugnenrestaurering 1 masugnenrestaurering2

Eriksson minns känslan av att se den färdiga Masugnen för första gången: ”Det var helt fantastiskt att se – efter att ha befriats från alla ställningar – med sitt nya tak, med sina fräscha Faluröda väggar med sina guldockra foder i lister och med nygamla fönsterposter. Likt en fågel Fenix hade den stigit upp ur sin förnedring” Bäst bevarat på insidan är bokverket. Av rostugnen finns endast fundamentet kvar och masugnskroppen är borta. Det dyrbara teglet återanvändes helt enkelt. I tomrummet där ugnen stod har man låtit uppföra en scen. OLYMPUS DIGITAL CAMERA

The blast furnace, where the iron ore was melted into Olofsfors pig iron for over a century, was the heart of the iron works. This was Olofsfors fifth blast furnace and was built in 1881. And since the production of pig iron ceased in 1894 it vas only in use for thirteen years.