Olofsfors Bruk » Religion, födelse och död

Religion, födelse och död

Speciellt för Olofsfors var, och är, avsaknaden av kapell eller motsvarande religiös samlingsplats. Det var kyrkan i Nordmaling som gällde. Disponent Gustav A Johansson köpte förvisso en gård i fjällstrakten och fraktade timret till Olofsfors för att bruksborna skulle ha någonstans att hålla gudstjänst. Men, Beda Bergström berättar:

”Han blev sjuk och dog så han hann inte förverkliga sin tanke. Den virkeshögen försvann ganska omärkligt och med ens fanns inget kvar. Disponent Johanssons goda tanke gick upp i rök.”

Istället etablerade sig olika typer av läsarsekter. Störst var de så kallade Jakob-Jansarna som träffades hemma hos varandra på kvällarna. Läsare ansåg sig inte vara beroende av präster och predikanter, utan utövade sin religion genom att träffas och helt enkelt läsa ur kristna skrifter. De var dock kyrktrogna och gick i kyrkan på söndagen och skulle aldrig få för sig att hålla möten på förmiddagar. Någon som däremot retade gallfeber på prästerna i Nordmaling var kolportören Olof Lögdström från Klöse. Han hade mage att samla folk till möte på söndagsförmiddagen. Detta stoppades emellertid snabbt.

Bolaget var i regel positivt till att bistå med lokal när predikanter kom resande. Oftast användes skolhuset.

Även kyrkans representanter besökte bruket ibland. Då träffades man i skolan och läraren bistod med orgelackompanjemang. En förmån Jakob-Jansarna och andra frikyrkliga grupper inte fick, utan de fick ta ton så gott de när det var dags för lovsångerna.

Kyrkan i Nordmaling var start- och slutpunkten på resan genom livet för bruksbefolkningen. Såväl dopresan som liksom likföljet gick hit.

Söndag var alltid begravningsdag. Kistan byggdes av brukets snickare och kroppen förvarades från början i vedboden fram till begravningen, senare skulle ett likhus byggas. På begravningssöndagen ställdes kistan ut på bockar framför den dödes hem, eller i senare tid framför samlingslokalen i den gamla handelsboden.

Gästerna kom för gravöl vid 7-8-tiden på morgonen. Innan kistan lastades på likvagnen öppnades locket på kistan och de som ville fick beskåda den döde en sista gång innan ekipaget rullade in mot Nordmaling. Beda Bergmark minns en begravning särskilt väl:

”Intill komministergården bodde i en mindre går arrendatorn Frans Öberg. Deras dotter Judit dog strax före skolexamen. Hon hade hunnit få sin examensklänning som var av skär musslin. Hon blev svept i den med vita strumpor till. Kistan stod ute på gården med locket öppet hela tiden. Det är ett minne som etsat sig fast.”