Olofsfors Bruk » Jordbruket

Jordbruket

Olofsfors var inte bara industri utan hade ett imponerande jordbruk. Ett av Västerbottens läns allra största i början av 1900-talet med 96 hektar åker. Man odlade korn och råg och satte även potatis och rovor. Arbetarna fick köpa den säd de behövde och bege sig ner till kvarnen för att få det malet. Av mjölet bakades tunnbröd i bagarstugan, en av alla väl bevarade byggnader i Olofsfors som fortfarande är i bruk. Jordbruket såldes till en privatperson 1978, då var det redan kraftigt decimerat. Den stora kornhässjan är borta och storladan försvann när flygfältet anlades 1956. Bruksfolkvidstorhassjan

I Ladugården fanns som mest ett åttiotal kor och fyra tjurar. Antalet anställda var helt beroende av antalet kor. Beda Bergmark, född 1912, berättar om ladugården i början av förra seklet: ”Så långt jag minns tillbaka under den tid bolaget drev jordbruket så fanns alltid 54 mjölkkor plus kalvar, kvigor, får, grisar och höns. En stor tjur fanns också som vi barn var rädda för. En ladugårdskarl, Sigfrid Hjelt, och en dräng fanns. Dessutom fanns en som hette Mattias som malde rovor i en maskin i rovkällaren. Han var vi också rädd för. Fyra mjölkerskor fanns – Selma Berglund, Teresia Olofsson, Anna Danielsson, Tant Eriksson, kallad Erik-Gustafs mora.”

Som mest har ladugården inhyst runt 80 kor och fyra tjurar. Ture Hjelt, son till ovan nämnda Sigfrid, minns att faderns arbetsdag började vid klockan fem på morgonen och Sigfrid brukade var i regel inte hemma förrän halv åtta på kvällen. Någon reglerad arbetstid fanns inte. Mjölkerskorna var på plats vid klockan sex och då skulle alla kor vara utfodrade. Sen gällde det att mjölka för glatta livet. Klockan åtta gick leveransen till Rundvik. Bruket var nämligen, sedan NÅAB tagit över, bundna att bistå ångsågsarbetarna med mjölk.

Mellan landsvägen och Leduån, just norr om bron, låg brukets kryddgård. På en karta från så tidigt som 1806 syns planeringen av landet. Förutom kryddor har olika grönsaker odlats här. Kryddgården verkar ha varit till för bruksledningen som arbetare. kryddgården Bruket hade alltid haft många hästar. Innan de första gengasdrivna fordonen dök upp användes häst och vagn som skjuts för bruksledningen, till olika leveranser och som sjuktransport. Det var hästen som drog det tunga tackjärnet till smedjorna i Holmfors och Klöse och som drog det färdiga stångjärnet tillbaka. De svåra koltransporterna från milskogarna till bruket gick på slädar dragna av hästar, som även hade en viktig roll i arbetet på åkern. Hastarna