Olofsfors Bruk » Brukets barn

Brukets barn

Att barnen på bruket sällan ägde några leksaker var av mindre betydelse, det fanns ändå ingen tid att ägna åt lekar. Medan männen slet i industrin jobbade barnen och mödrarna hårt i hemmet. När barnen nått skolåldern blev det allt vanligare att de hjälpte exempelvis läraren med enklare sysslor mot en liten slant eller jobbade på åkrarna för rättarens räkning. Det riktiga arbetslivet började för pojkarna redan i de tidiga tonåren då de blivit mogna nog att utnyttjas i industrin. Flickorna fick försöka hitta sig en plats som exempelvis köksa, husa eller mjölkerska.

Men det fanns så klart dagar då man hade någon timma över att roa sig på. Om vintrarna var skidåkning populärt. Man åkte i branterna ned mot Leduån på primitiva laggar som snickaren tillverkat, livsfarligt men kul. Tillät underlaget åkte man gärna spark.

Ofta gick man runt på bruket och höll koll på vad de vuxna sysslade med. Beda Bergmark berättar:

”Vi skolflickor tyckte om att vara i ladugården på eftermiddagarna och passa upp mjölkerskorna. En del kor slängde med svansarna för flugorna under mjölkningen och då ville mjölkerskorna att vi skulle hålla i svansarna medan de mjölkade.”

På somrarna var det populärt att bada. Några av de äldre barnen simmade i Leduån, men de flesta barnen kilade ut till Rödviken när badsuget kom. Det hände även att man metade i ån. Cyklar blev allt vanligare allt eftersom 1900-talet framskred.

Smeden Ragnar Hammarström berättar att en del våghalsiga ungdomar brukade ägna sig åt kortspel längst uppe i den nedlagda masugnen i början av förra seklet.

Det rådde en sorts klasslöshet bland brukets barn. Trots den stora skillnaden i status mellan exempelvis smeder och dagkarlar var det inga konstigheter att barnen på ”Heja” och ”Sveja” lekte med varandra. Det som avgjorde vilka kompisar man hade som barn var snarare var man bodde rent geografiskt. Även tjänstemännens och till och med disponentens barn lekte gärna med arbetarbarnen.